En sjukdomsperiod var över

Inspirerad av en tidningsartikel hösten 2012 om en bandyspelare i VSK och hans sjukdom berättar jag här i några inlägg om min sjukdomsperiod hösten 1980 när jag var drabbad av samma sak Arteriovenös Kärlmissbildning, Aneurysm, en sjukdom jag blev helt återställd från. Kan kanske vara lite tröst i eländet för andra som blir drabbade.

Den här lilla blogserien startade 18 september 2012 och efter sju inlägg avslutas den nu med det åttonde och sista inlägget. En liten kortfattad beskrivning hur jag upplevde en allvarlig sjukdom som jag helt och fullt blev botad från.

Tidigare inlägg:

1. Arteriovenös Kärlmissbildning
2. Mina första symptom
3. Inlagd på sjukhus
4. Operationen
5. Första tiden efter operationen
6. På lasarettet i Västerås
7. Utskriven från lasarettet
och nu:

8. Tillbaka på jobbet

Jag körde igång direkt med heltid, det borde jag inte gjort men så var det. Första dagarna var jag direkt på en kurs i Stockholm tre dagar och så på torsdagen kom Tomas och hämtade mig för ett kundbesök i Eskilstuna.  ”Hur tyckte du det var” frågade Tomas. ”Jo, det var rätt jobbigt” började jag och tänkte berätta lite hur det var att bli sjuk i en hjärnsjukdom, opererad och långtidssjukskriven, men Tomas avbröt mig. ”Jo, men jag tänkte på kursen” sa han. Och så är det förstås, alla har fullt upp med sitt, så jag pratade inte så mycket om min sjukdomsperiod om inte någon speciellt frågade förstås. Och det var det sällan någon som gjorde.

Jag hade annars inga större problem med att jobba heltid, jag kunde påverka min tid rätt bra själv men snart nog var man inne i ekorrhjulet med resor och övertid och alltför lite tid till regelbunden träning, Jag borde ha löptränat regelbundet, benmusklerna var rätt slappa och ryggen hade tagit stryk, men arbetstempot på IBM var rätt uppskruvat och ”man har ju ett jobb att sköta” som jag hörde ibland.

Under minst 10 år, kanske mer, tänkte jag varje dag för mig själv nån tanke runt min sjukdom. Inte så att jag gick och ältade och kände att jag haft otur, men hela tiden kom det nån tanke flygande. Mest tänkte jag nog vilken tur jag haft som hörde till dom där procenten som inte fick några men av sjukdomen och nu efter mer än 30 år har jag självklart lagt allt det här bakom mig. Sedan länge. Men så när jag läste om bandyspelaren i VSK så var det läge att skriva mina erfarenheter till den nytta det nu må ha.

Passerar Sollentuna på väg tillbaka till Stockholm Stadion i juli 2012

Och som slutord måste jag säga att det var otroligt dumt  av mig att med mina symptom åka på fjällsemester 1980 med tre små barn, jag hade ju kunnat bli kvar där på fjället. Hur dum får man vara? Jag skulle ha lyssnat på Margareta, men mörkade. Inget jag i efterhand är stolt över, men jag hade tur. Och till sist fick jag också tid att börja träna och springa mina marathon, nästa gång blir det den 20:e maran. I Stockholm lördagen 1 juni 2013. Då har jag just fyllt 69.

Annonser

1 thought on “En sjukdomsperiod var över

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s