En sjukdomsperiod 6.

Inspirerad av en tidningsartikel hösten 2012 om en bandyspelare i VSK och hans sjukdom berättar jag här i några inlägg om min sjukdomsperiod hösten 1980 när jag var drabbad av samma sak Arteriovenös Kärlmissbildning, Aneurysm, en sjukdom jag blev helt återställd från. Kan kanske vara lite tröst i eländet för andra som blir drabbade

6. På lasarettet i Västerås

Först hamnade jag så på medicin i Västerås, och jag tror det var då jag fick veta att analysen var klar, det var inte en hjärntumör man opererat bort, min sjukdom var aneurysm sa man. Inget mer med det, jag behövde inte strålas, men informationen var bedrövligt kortfattad och okänslig. Jag blev skickligt opererad av riktiga proffs, men oproffsigt informerad efteråt. Hoppas det fungerar bättre nu.

Så fick jag plats på Rehabiliteringen där jag delade rum med Lennart, 10 år äldre än jag med lite svart humor, vi peppade varandra och hade rätt roligt. En arbetsterapeut, Gunilla, och en sjukgymnast, Myra, jagade upp mig varenda dag och jag ställde upp på allt. Men framstegen gick långsamt, långsamt. Ögonen fick jag inte upp riktigt, dom hängde nedåt golvet, jag mådde ofta illa, fingrarna på vänsterhanden var lite ostyriga, kunde bara ligga på högerörat jag var fortfarande allt bra darrig. Jag var säkert mycket sämre den här tiden än jag själv kommer ihåg.

Varje helg var jag hemma hos familjen där vi också tränade. Margareta tog med mig ut på promenad. Jag började med att bara gå runt huset. 17 meter långt och 7 meter brett blev allt som allt 48 meter hela varvet runt. Det fick räcka första helgen. Sen ökade vii på runt kvarteret helgen därpå, kanske ett par hundra meter. Och så där höll vi på. Efter några veckor var vi uppe i 500 meter och till slut kunde jag gå ensam ända till affären och handla. ”Men med lapp” förklarade jag för Lennart när jag var tillbaka på sjukhuset, och han blev imponerad över mina framsteg.

Jag kämpade med sjukgymnastiken. I arbetsverkstan snickrade jag för att träna fingrar och synen, jag läste väldigt lite för det var jobbigt med ögonen, men sakta, sakta blev jag bättre. Och varje helg var jag hemma med Margareta och barnen. Det gick framåt.

Jag minns inte om jag körde bil under den här tiden. Kanske det hände någon gång, men jag borde nog inte gjort det. Synen var väl OK, men jag fick anstränga mig för att titta rakt fram, ögonen drog sig gärna mot golvet. Och ögonen var inte alltid riktigt synkade. Svårt att beskriva, men dom tittade nog en aning snett ibland som gjorde det obehagligt i en del situationer.

Till sist hade jag ett bra samtal med en läkare, en kvinnlig med polskt namn, och hon förklarade rätt bra vad det där med Aneurysm innebar. Så inte förrän när det var dags för mig att bli utskriven från sjukhuset fick jag riktigt veta vad jag hade haft för sjukdom, Arteriovenös Kärlmissbildning, Aneurysm.

Den 2 augusti blev jag inlagd, den 20 augusti blev jag opererad och den 24 oktober 1980 blev jag så utskriven från sjukhuset med en sjukskrivning i ytterligare 3 månader, men även under den tiden hade jag täta kontakter med Rehabiliteringen.       

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s