En sjukdomsperiod 4.

Inspirerad av en tidningsartikel hösten 2012 om en bandyspelare i VSK och hans sjukdom berättar jag här i några inlägg om min sjukdomsperiod hösten 1980 när jag var drabbad av samma sak Arteriovenös Kärlmissbildning, Aneurysm, en sjukdom jag blev helt återställd från. Kan kanske vara lite tröst i eländet för andra som blir drabbade.

Del 4. Operationen

Den 20:e augusti 1980 opererades jag på Akademiska Sjukhuset i Uppsala av Pelle som de andra läkarna hade pratat om, Luigi Pellettieri. Jag tror aldrig jag träffade honom själv, mer än då jag låg nersövd förstås, men dom sa att han var duktig. Innan operationen hade Margareta fått ett samtal där man berättade att det fanns risker med ett sånt här ingrepp, så hon var nog rejält orolig. Om man berättade något för mig minns jag inte, men jag var ju så dålig så jag hade ändå inte brytt mig. Prognosen sas på den tiden vara att 80-90 procent överlevde och av dom fick 70-80 procent någon form av funktionsnedsättning, syn, tal etc., men även om jag vetat hade jag inte oroat mig, att inte opereras var inget alternativ.

Hur länge operationen höll på vet jag inte, men jag vaknade framåt kvällen tror jag. Trött men jag hade fortfarande inte ont någonstans. Jag har för mig att man ville att jag skulle resa på mig, kanske bara sätta mig i sängen, men då gjorde det ont. Riktigt ont från såret bak i nacken, och huvudet  kändes otroligt tungt att få upp, det är många muskler som jobbar för att hålla upp huvudet och några av dem var väl sönderskurna. ”Ändå är du opererad med en ny metod” minns jag att man sa. ”Så att såret inte är så stort”. Jag somnade men blev väckt efter midnatt när läkarna gjorde nattronden och lågmält stod och resonerade vid varje patient, och sen hade jag svårt att somna om, jag låg vaken halva natten och funderade.

Morgonen därpå rullades jag in i en enskild sal och fick besök av Margareta och min mamma och pappa. Hela huvudet var inlindat i ett bandage som en mumie och jag var väl fortfarande trött förstås. Barnen fick vänta några dar att komma på besök, men nu var det värsta över, nu var det bara att se till få huvudet att läka ihop så fort som möjligt. Och fortfarande var det ”hjärntumör” jag hade opererats för.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s