En sjukdomsperiod 2.

Inspirerad av en tidningsartikel hösten 2012 om en bandyspelare i VSK och hans sjukdom berättar jag här i några inlägg om min sjukdomsperiod när jag var drabbad av samma sak Arteriovenös Kärlmissbildning, Aneurysm, en sjukdom jag blev helt återställd från. Kan kanske vara lite tröst i eländet för andra som blir drabbade.

Del 2. Mina första symptom:

I slutet av maj 1980 kände jag de allra första symptomen, ett känselbortfall på tungspetsen. Som när man skållat tungan på hett kaffe beskrev jag det. Hela den sommaren var jag också extra trött, men såna symptom är ju väldigt diffusa. Vem är inte trött ibland med tre små barn, Annika 10, Anders 7 och Elisabeth 1 år gamla.

Så skulle vi på semester i slutet av juli till en stuga i Ramundbergen och göra dagspromenader. Strax för lunch på fredagen innan semestern kom nästa symptom, känseln försvann i ena ansiktshalvan från hakan ända upp i pannan, och nu var smaken borta på halva tungan. Mina arbetskamrater skojade om det på lunchen och tyckte jag skulle äta nåt billigt när smaken ändå var borta.

Margareta ville absolut ställa in resan, men jag var inte speciellt orolig, klart vi skulle åka. Men jag kände nog redan på resan upp på lördagen att det skulle bli en jobbig vecka, det var väldigt segt, och jag mörkade rätt friskt.

Framme i Ramundbergen fick vi en fin vecka med bra väder och vandringar varje dag. Det är väldigt jobbiga backar upp från stugorna, men sen är det lätt terräng och vi gjorde väl inte så långa turer, men jag bar Elisabeth i bärstolen på ryggen och låtsades må bra. Men blev allt sämre.

Sista kvällen skulle vi spela minigolf, men jag klarade inte av det. Kunde inte titta nedåt på klubban och bollen, blev för yr. Och när vi skulle äta kvällsmat på fjällrestaurangen sista kvällen var jag för yr och blev kvar i sängen, nu kunde jag inte mörka längre.

På natten kräktes jag flera gånger och på hemresan satt jag i ett hörn i baksätet i bilen och mådde pyton, Margareta fick köra. Vi hämtade svärmor i Sala på vägen hem, och väl hemma var det raka vägen upp till akuten. Den 2:a augusti 1980 åkte vi in och där blev jag kvar ett bra tag. Det var så här det började.

Annonser

Arteriovenös Kärlmissbildning

Det är ju vanligt nu att man bloggar om sin sjukdom, kanske som ett sätt att ta sig igenom en tuff period och få stöd av andra i liknande situationer. Och även stödja andra eller bara helt enkelt få skriva av sig.

Men nej, jag har ingen akut sjukdom att skriva om som tur är, men just idag läste jag en artikel i lokaltidningen, Vlt, som gav mig en idé. Jag ska nu skriva några inlägg om en sjukdom jag hade för trettio år sen, det var samma sjukdom som nu drabbat en bandyspelare i Västerås SK, Arteriovenös Kärlmissbildning, Aneurysm. Sjukdomen är rätt sällsynt, men det kan ju vara intressant för någon olyckligt lottad att läsa  hur det gick sen, att man kan klara sig riktigt bra trots en allvarlig sjukdom.

Och så får jag det enkelt själv att hitta ämnen för min nya blogg här på WordPress som jag tänkt mig lite mer seriös än mina andra bloggar på Blogger. Nu blir det lätt att skriva nån månad eller så. Ett par inlägg i veckan hade jag tänkt, och min sjukdomsperiod kommer nog att behöva 6-7 inlägg åtminstone, så jag får också bra träning att skriva i WordPressmiljö. Och så får jag anledning också att göra lite efterforskning om min sjukdom som jag visserligen sen länge lagt bakom mig, men det är intressant för mig själv att minnas och lära mig lite mer även om jag inte får några läsare.

Det är allt för idag, det första inlägget, jag ska bara avslöja slutet direkt:

Jag klarade min sjukdom utan några som helst problem och är fortfarande vid 68 år mitt uppe i en intensiv marathonkarriär. Men det såg jobbigt ut i början. Om en vecka kommer nästa inlägg.

Pensionärsskatten sänks

Jag läste på Text-TV idag om att Pensionärsskatten skulle sänkas igen. För fjärde gången stod det, och det stämmer nog att man justerat Pensionärsskatten några gånger tidigare. Men Alliansen måtte ha skickliga PR-människor som får sånt genomslag för en sån här marginell justering.

Fakta är att under Alliansens regeringstid har pensionärernas skatt gentemot den ”normala” skatten blivit 1000-1500-uppåt 2000 kr högre i månaden i fyra steg, (jobbskatteavdrag 1-4). Och justerats nedåt tydligen tre gånger varav jag fick del av en, en sänkning på 67 kr den gången. Man går ju och väntar på att vår skatt (pensionärernas alltså) ska bli lika som alla andra, men det kommer att dröja. Om någonsin.

Under tiden har Bromsen slagit till och sänkt pensionerna rätt rejält, men nu lättar den ett tag så jag tror att vi 2013 tillfälligt är tillbaka på 2009 års nivå, men sen dras visst Bromsen åt igen om jag läst prognoserna rätt.

Men så läste jag idag att Pensionärsskatten skulle sänkas, 500 kr – 700 kr, det lät ju bra. Har vägen mot rättvis skatt för oss pensionärer börjat? Tills jag såg att nu pratar man om 5-700 kr sänkning per år! 

Hur kan det här ens tas upp som en nyhet. En sänkning på 41,66 till 58,33 i månaden är väl nästan pinsam att nämna i ett nyhetsinslag, det är skickligt av Alliansens PR-folk att få ut en sån sänkning med en stor rubrik att nu sänks Pensionärsskatten för fjärde gången. Men jag blev varken imponerad eller tacksam.     

 

   

   

TV-avgiften på skatten

Jag har självklart alltid betalt min TV-licens, 519 kr * 4 = 2076 kr per år. Och jag utnyttjar varenda krona för nyheter, TV-serier, sport, dokumentärer, debatter etc. Johan Norberg på Tidningen Vi sa häromdan i en morgonsoffa att han inte ens hade TV av någon anledning – för dåliga program kanske? Minns inte riktigt anledningen, men det argumentet hör man ofta: ”Det är bara skit på TV” säger folk. Jag tycker tvärtom, det är nästan för många bra program. Jag hinner inte se allt som jag skulle vilja se, men som tur är finns ju SVTplay.

Nu pratas det om att ev. ta ut avgiften på skatten, jag har inte bestämt mig för vad jag ska tycka?

En fördel är förstås att alla ”åker på” att finansiera Public Service och en nackdel att oberoende medier kanske inte blir lika oberoende som nu. Avgiften blir progressiv, det har jag inget emot, en fördel även om vi kommer att få dyrare avgift. Om jag fattar rätt är förslaget max 1200 per person, dvs 2400 för oss, en måttlig höjning.

Och det där med beroendet har man ju också tänkt på med ett eget konto, så jo, jag tror jag bestämmer mig för att säga JA till det där förslaget tills vidare men jag tar veckan på mig innan jag bestämt mig på riktigt riktigt.

Huvudsaken är att jag även i fortsättningen får ta del av en högklassig Public Service!